I går fick jag uppleva en afrikansk begravning. Hazel som jobbar på PPG och är en av det mest godhjärtade personer jag någonsin mött! Hon hjälper barnen i Langa som har svåra och trassliga förhållanden hemma, hon har ett hjärta av guld!!!

För två veckor sedan, blev hennes systerson 15 år, knivhuggen i ryggen och dog. Allt handlade om en mobiltelefon... Hazels har haft hand om sin systerson i 6 år efter att hennes syster gick bort. Jag, Marina, Ninna och Pumza var med och visade vårt stöd. Begravningen såg väldigt annorlunda ut här, än vad vi är vana vid i Sverige. Det börjar hemma hos de anhöriga, då det har en ceremoni om personen som har gått bort, liknande som vi har i kyrkan hemma i Sverige. Vi var dock inte med på detta. Vi kom till kyrkan där allt fortsätter, då talar prästen mest, dock inget om personen som har gått bort. De var ca 100? personer ( kanske mer) i kyrkan, och till min stora förvåning så översatte en annan präst allt till engelska som sades under begravningen, så vi skulle förstå vad prästen pratade om. Efter ca 1 timme och 30 minuter var kyrkan över och alla åkte sedan till kyrkogården. På kyrkogården kom det dubbelt så mycket människor, alla vet hur mycket prästen talar...

Här gräver de ner kistan i jorden och alla fick gå fram en och en och hjälpa till och kasta en handfull näve med jord över kistan. Även här förklarade prästen för oss vad som skedde under själva ceremonin. Här kände jag hur mina tårar började rinna, en 15 årig pojke som har blivit mördad med en kniv utav en 20årig kille, pga. en mobiltelefon!!! Jag finner inga ord!!!! 

För att avsluta ceremonin åkte vi hem till Hazel för att tvätta händerna, detta måste man göra för att vi har kastat jord på kistan. Här blev vi även bjudna på underbart god mat, som grannarna har hjälpt till att laga. Vi fick sitta inne i huset, där även alla (20) präster sitter och äter, tillsammans med deras fruar som sjöng väldigt vackert både i kyrkan och på kyrkogården! Vi blev verkligen väl omhändertagna, Hazel uppskattade otroligt mycket att vi kom och visade vårt stöd. 

Påväg till kistan,